Hjärtligt Tack !

Ett hjärtevarmt Tack för det stora stödet i kommunalvalet. SFP lyckades hålla ställningarna i Jakobstad. Faktum är att vi är bara 2 röster från ett 19e mandat. I Vasa valkrets gjorde vi ett lyckat val som helhet.

Jag är stolt och glad över alla våra goda kandidater som med gemensamma krafter bidragit till framgången. Och naturligtvis synnerligen tacksam gentemot våra väljare som gett oss förtroende att fortsätta samhällsbygget i våra kommuner.

Glatt kampanjavslut med plättar och ballonger

Kommunalvalskampanjen slutförd för denna gång. Riktigt roligt idag på gågatan i Jakobstad. Jämn ström av folk. Bra frågor om vård, ekonomi, tekniska sektorn, svenskan mm. Den som ännu inte bestämt sig, kan få vägledning av kandidattesten på tex Svenska Yle och ÖT. i morgon söndag gäller det att gå och rösta. Hoppas valdeltagandet blir lite bättre än senaste kommunalval. 24,2 % har röstat på förhand. Det är 0,2% fler än senast. Inte någon väsentlig skillnad men i rätt riktning.

Tycker också Carl Haglund gjort väldigt väl ifrån sig i debatterna. Spänningen mellan de stora partiernas ledare uppenbar. Men så står också mycket på spel.

Rösta för respekt i kommunalvalet – Rösta på SFP!

Det är dags för val igen. Knappt har sommaren passerat och hösten är i full gång. Jag har just tillbringat en vecka i USA och Kanada. En resa som för min del var historisk. Första gången på plats i FN, och med möjlighet att också där få framföra Finlands tankar om rättsstaten (rule of law) och kvinnors rätt till rättvisa (womens access to justice). Vi har mycket att jobba för i dessa frågor. I Kanada hade jag möjligheten att bekanta mig med deras sätt att hantera tvåspråkigheten i samhället. Mycket matnyttigt. I staden Ottawa, som har engelskspråkig majoritet, väljer 2/3 av föräldrarna franskt språkbad för sina barn! Inget tal om där att den franska minoritetsbefolkningen, skall stå för möjligheten att bereda den engelska majoriteten tillfällen att lära sig franska. Tvärtom. Och på den franska språkbadsskolans gårdsplan, talade de engelskspråkiga barnen  franska! Det hörde liksom till. Åtminstone var det så under den stund jag hann följa med.

Nåja, väl hemma igen, är det dags att börja tänka på det lokala och det kommunala. Jag ser fram emot det kommande valet. SFP i Jakobstad har en stark kandidatbukett och vi har ett trovärdigt och mänskonära program! Vi har alla möjligheter att göra ett gott val. Det behöver Jakobstad och regionen.

Kandidtat nr 77, står till er tjänst, och är redo att fortsätta kavla upp ärmarna, för det lokala, för det nationella och för det globala ansvaret vi har! För vården, skolan och omsorgen, för det tvåspråkiga Finland!

En ministers semestertankar

Tänk. Jag har haft tid att hitta lösenordet till min blogg! Det föll i glömska här i våras, och fast hur jag försökte hittade jag inte rätt. Och sen kom alltid något emellan. Hade tänkt skriva före och efter ordförandevalet, i samband med regeringens ettårsdag, i samband med mitt besök i Visby och Almedalen… Men onödigt att gråta över spilld mjölk.

Nu har jag semester. Njuter faktiskt av såväl dimma som regn, men framförallt av lugnet. Den enda som stör mellan verserna, är hunden. Den vill ha uppmärksamhet och den vill ut på promenad över bergen. Och den vill gå nu! Jag som tog fram en bok, och tänkte unna mig lite egen tid. Men det bryr sig inte hunden om. Så är det säkert för alla hundägare. Sedan ringer telefonen- jaha, ett medborgarsamtal. Jag förstår och jag vill gärna finnas till hands, men jag vill gärna också få möjligheten att under några dagar koppla av helt. Det behöver vi alla. Bekymren i världen, i vårt land, i våra regioner tar aldrig slut. Men ju bättre vi lyckas hålla våra beslutsfattare i gott fysiskt och mentalt skick, dess bättre för vårt land.

Det får också redaktörerna respektera nu en kortare tid. Nyheterna tar inte slut, fastän delar  av regeringen har semester.

Ja, och så skäller hunden igen. Dags att lyda och gå ut! Skön semester!

SFP:s ordförandeval- Henriksson ”Barn har rätt till semester ”

Det är roligt att Svenska Folkpartiets ordförandeval väcker intresse och engagemang. Så skall det vara. Skulle jag följa med nyheterna enbart via radio, skulle jag ändå få en något sned bild av vad kandidaterna de facto sagt. Redaktörerna försöker med ljus och lykta hitta skillnader, vilket kan leda till att verkligt små nyanser blåses upp till något mycket större än de är. Låt mig kort förklara.

I  tv-programmet OBS för snart två veckor sedan ombads vi ta ställning till den subjektiva rätten till dagvård. Jag förde fram att den subjektiva rätten är viktig, men att det stör mig att rätten används så, att barn t.o.m hålls i dagvård då föräldrarna har semester. Det tycker jag inte är okej. Också barn har rätt till semester. Därför skulle jag till den här delen vara beredd att se över systemet en aning. I grunden är jag alltså en sann förespråkare av den subjektiva dagvårdsrätten, men jag tycker inte den skall missbrukas. Det här förblir i dunkel då man lyssnar på radio, och ger utrymme för feltolkning.

Sedan när det gäller frågan om könsneutrala äktenskap, så är det så att man i regeringsförhandlingarna kom överens om att den frågan inte drivs av regeringen den här valperioden. (Därför finns det inte i regeringsprogrammet). Det var helt enkelt en av byggstenarna i regeringsbildningen. Det kan  man sen tycka vad man vill om, men för mig är det viktigt att följa gemensamt överenskomna spelregler! Det är en förutsättning för att vara trovärdig i de övriga regeringskumpanernas ögon! Vad gäller min personliga åsikt, så är det så att jag ställer mig positiv, men anser att kyrkan i alla sammanhang skall ha rätt att själv bestämma om sin linje i vigselfrågan.

Om det är svårt att hitta skillnader mellan Carl Haglund och mig på den ideologiska skalan, så är det inte så svårt då det gäller vår erfarenhetsbakgrund. Där har vi olika byggstenar i vår livserfarenhetsryggsäck. Jag har hunnit jobba närmare tjugo år inom bankbranchen och sett arbetslivet ur småbarnsförälderns perspektiv. De senaste fem åren i riksdagen varav snart ett drygt år som justitieminister med ansvar för ett helt ministerium, har gett mig en synnerligen god inblick i det politiska livet i vårt goda land. Givetvis också kunskap och kontakter. Spelplanen är med andra ord bekannt. För en lagledare är det alltid en god utgångspunkt, att känna till planen, och ha tillträde till den i alla sammanhang.

 

Tankar kring social- och hälsovårdsreformen

En av de främsta orsakerna bakom behovet av en kommunreform, anses vara social- och hälsovårdskostnadernas utveckling och det tilltaganade vårdbehovet i framtiden, eftersom vi lever allt längre. Det är ett gott betyg för vår nordiska välfärdsmodell att medellivslängden stigit. Avsikten har ju varit att skapa ett samhälle där vi kan må bättre, trivas och leva längre. Nu består utmaningen i att de unga i framtiden är för få – inte i att de äldre är för många.

I livets alla skeden är det nödvändigt att ha tillgång till en fungerande vård. Statsitiken visar att vårdkostanderna är som högst då vi är riktigt små, och då vi  blivit riktigt gamla. Det är ju också rätt logiskt. Samtidigt visar statistiken också att Finlands kostnader för sjuk- och hälsovård är rätt rimliga i en internationell jämförelse.

När vi funderar över framtidens vårdstruktur, så är det helt nödvändigt att inse att det inte finns några snabbvinster att plocka. Befolkningen kommer alltid att ha behov av vård och omsorg, såväl bashälsovård som specialsjukvård. Vårdutbudet borde också vara rättvist, så att mänskor i olika delar av landet kan tryggas en möjligast jämlik tillgång till vård. Redan idag är det här ett problem. Det finns orter, där man har svårt att få tillräckligt med läkare till den offentliga vården, och där man blivit tvungen att köpa in dyra jourtimmar av privata aktörer. Kanhända kan en del av problematiken lösas med större vårdenheter, det var ju det som KSSR reformen redan strävade till. Mindre hälsovårdscentarler är sårbarare, då det gäller personaltillgången. Samtidigt är det helt klart att vården också i framtiden behöver finnas inom rimliga avstånd för patienterna.

Den arbetsgrupp som tillsatts för att komma med alternativa förslag för den framtida vårdstrukturen, skall komma med en mellanrapport per sista maj. Arbetet skall vara klart till slutet av året. Utgångspunkten för gruppens arbete, är att vårdstrukturen skall bygga på starka primärkommuner, som har finansieringsansvaret för vården. För egen del är jag helt övertygad om att vi också i framtiden kommer att behöva mer än två nivåer då det gäller vården. Dvs det måste finnas en nivå mellan primärkommunens hälso- och sjukvård och universitetscentralsjukhusen. Annars kommer evkvationen inte att gå ihop.

Eftersom allt är öppet om hur den framtida vården skall organiseras, vore det också klokt för kommunerna att nu avvakta och se vilka modeller regeringen kommer att föra fram. I Jakobstadregionen finns röster som vill stänga BB och avskaffa jouren på sjukhuset. Det vore synnerligen oklokt att fatta den typen av beslut nu, då hela den framtida vårdstrukturen är öppen, och inte en enda själ i detta goda land ännu vet hur den kommer att utformas. Därför manar jag till sans och is i magen. Man skall undvika att skjuta sig själv i foten. Däremot är det bra att påminna sig om varför vården upprätthålls. Jo, för att mänskorna i regionen skall ha tillgång till möjligast god service!

Varma gratulationer till prinsessan!

Veckans gladaste nyhet var utan tvivel den lilla prinsessan Estelles födelse.

Hoppas kronprinsessan Victoria och prins Daniel får tid att njuta av sina första dagar med sin lilla nya familjemedlem också på egen hand. Uppståndelsen är naturligtvis stor, alla är nyfikna, medierna längtar efter bilder och kommentarer. De första dagarna och veckorna är ändå så unika, att också ett kronprinsesspar måste få lugn och ro. Det är en stor sak att bli förälder – också för en kunglighet.

Mina Varmaste gratulationer till kronprinsessan Victoria och prins Daniel – och lilla prinsessan Estelle, välkommen till världen!

Polisutbildningen på svenska måste tryggas!

Rgeringsprogrammet är solklart. Polisutbildningen på finska och svenska skall tryggas. Skrivningen ger ingen som helst öppning för något annat alternativ.

Därför måste naturligtvis det som görs, eller det som man låter bli att göra, visavi den svenska polisutbildningen stå i samklang med regeringsprogrammet. Under höstens lopp blev frågan aktuell. Farhågan om att den svenska utbildningen kan komma att lida om man ändrar systemet med möjligheten att köpa in undervisningstimmar av verksamma poliser och andra experter lyftes upp.

En liten utbildningsenhet med tre lärare är naturligtvis beroende av förstärkning för att utbildningen som helhet skall kunna mäta sig med den finska motsvarande. En liten enhet är naturligtvis också mycket mera sårbar än en större.

Behovet av att trygga tillgången på poliser med mycket goda kunskaper i svenska (och finska) är stort. Det handlar i förlängningen om polisens möjligheter att kunna leva upp till varje finländares grundlagsenliga rätt att i samröre med polisen kunna använda sitt modersmål.

Därför är det bra att inrikesministeriet och polisstyrelsen enligt dagens nyheter (ÖT 28.1.2012) signalerar en vilja att på nytt granska arvodesfrågan gällande utomstående föreläsare i den svenska polisutbildningen.

Den svenska polisutbildninegn är betjänt av arbetsro och framtidstro !