Handelsläroverket alternativ för språkbadsskolan?

ÖT:s rapportering från det tillfälle SFP i Västra Jakobstad ordnade i onsdags ger tyvärr inte en heltäckande bild av det som där diskuterades. Ett tillfälle som erbjöd möjlighet att fritt ventilera olika tankegångar.

För att undvika missförstånd, vill jag påtala att det jag konkret frågade var huruvida arbetsgruppen som jobbat med skolfrågorna också sett på Länsinummi som alternativ för språkbadet. Länsinummi skola är ju byggd för 6 parallellklasser och har åtminstone 12 klassrum. På tillfället ventilerades också frågan om möjlighet till samlokalisering av såväl den svenska som finska skolan i exempelvis just Länsinummi. Jag framförde att det skulle kräva ett brett samförstånd mellan såväl finsk-som svenskspråkiga för att fungera. Vi har också en lång tradition i Jakobstad där den svenska skolsektionen fattar beslut om den svenska skolan och den finska sektionen om den finska skolan. Det systemet skall vi respektera.

Det mest intressanta som framfördes tyckte jag personligen var tanken på att söka en lösning för språkbadet i den gamla Handelsfastigheten. Där har renoverats och där lär finnas 17 klassrum. Ett alternativ som borde tas på allvar av våra tjänstemän, det oaktat att staden inte mera äger fastigheten. Åtminstone nu som tillfällig lokaliseringslösning.

Vi borde klara av att diskutera skolfrågor fördomsfritt, sansat och med respekt. Alla vill vi barnens och stadens bästa. Inga barn, oberoende av modersmål, skall behöva gå i en rutten skola, Keijo Paananen! Och alla vi som bor i Jakobstad är likvärdiga invånare. Stadsborna har rätt att ställa frågor och beslutsfattarna skall lyssna på alla, kräva goda beredningar och fatta sådana beslut som man tror är bäst för staden, barnen och alla invånare. Och Keijo Paananen m.fl kan sova lugnt, jag tänker inte föreslå att Länsinummi skall bli en svensk skola!

Anna-Maja Henriksson

Skickat från min iPad

Annons

Beskattningen ska vara rättvis !

Vår nordiska välfärd bygger på att vi alla, enligt förmåga, bidrar till att samla in skatteintäkter för att samhället ska kunna ge medborgarna service i form av skola, vård och omsorg.

Den debatt som nu går på bl.a Svenska Yle, tycks ha missat denna utgångspunkt. För mig och SFP står det utom all tvivel, att vi vill försvara den Nordiska välfärdsmodellen. Något annat kommer inte på fråga. Likaså är det helt klart att vårt samhälle ska fungera så, att vi tar hand om de mest utsatta, och kan trygga alla ett drägligt liv.

Samtidigt är det viktigt att vi sporrar individen. Därför behöver det vara mera lönsamt att ta emot ett jobb, än att låta bli. Därför ska vi också tillåta mänskor att lyckas, och att misslyckas och kunna börja om på nytt. Därför behöver vi eliminera flitfällor.

Ju fler som jobbar, dess bättre för samhället som helhet. Det är jobben som ger skatteintäkter till staten. Intäkter som sedan kan fördelas, så att mänskor har tillgång till möjligast likvärdig service runt om i landet.

För mig är det en självklarhet att den som förtjänar mera, ska ha en högre skattesats. Det är det vi kallar progressivitet. Jag vill inte ha ett plattskattesystem i Finland, där alla skulle betala samma procent i skatt oberoende av inkomst. Det skulle vara orättvist.

Den här regeringen har skärpt beskattningen speciellt för dem som förtjänar mest. Samtidigt har vi höjt grundavdraget, som är till fördel för våra låginkomsttagare och som sänkt deras skatt. Det är bra. Men nu börjar vi vara vid vägens enda. I åratal har vi sagt att det vore rimligt att man alltid skulle få bli med minst hälften av det man förtjänat. Det tycker jag fortfarande är en god målsättning. Däremot är det så, att just nu finns inga som helst möjligheter att sänka skatterna så att den målsättningen skulle fyllas. Man måste vara realist.

För mig är det också helt klart, att ifall vi hittar något utrymme överhuvudtaget att sänka inkomstskatterna, ska det ske i alla kategorier,och på ett sådant sätt att låg – och medelinkomsttagarnas köpkraft förbättras. I inget som helst sammanhang, kan jag tänka mig medverka till att vi enbart skulle sänka skatten för dem som förtjänar mest.

Nåja, viktigt att denna diskussion förs, och viktigt att man skulle försöka se helheten. Ett samhälle som tar hand om de mest utsatta, är ett ansvarstagande samhälle. Ett sådant samhälle vill jag fortsätta jobba för.

 

Öppenhet och respekt för olikheter behövs!

De fruktansvärda terroristattentaten i Paris har igen en gång väckt oss till insikt om ondskan i världen. Den är brutal och hänsynslös i sin värsta form. Men vi får inte sträcka upp händerna eller ge upp. Tvärtom!

Det är med öppenhet och respekt för varandra vi kan visa att vi inte ger vika för dessa onda krafter, som vill sprida rädsla och otrygghet.

Terrorism måste bekämpas på många plan och tillsammans genom gränsöverskridande samarbete. Det är så man också kan föregripa attentat under planering.

Samtidigt är det viktigt att inse, att vi alla kan medverka till att försöka hindra marginalisering och radikalisering. Ju bättre vi lyckas bygga samhällen där mänskor känner sig delaktiga, där barn och unga märker att de vuxna bryr sig om, att alla har rätt uppleva att de är behövda och har en mission, dess bättre kan vi också förebygga utanförskap. Därför är det också så viktigt att vårt samhälle satsar på integrationsfrämjande åtgärder. Att de som kommer till vårt land kan känna sig välkomna och få en möjlighet att lära sig våra språk, och på riktigt bli inkluderade i samhället.

Det finns en uppenbar risk att alla muslimer nu också dras över samma kam. Det måste vi akta oss för, och komma ihåg att de extrema fanatikerna utgör en liten bråkdel, av alla dem som bekänner sig till den muslimska tron.

Yttrandefriheten är en oerhört viktig grundrättighet för oss alla. Den ska vi värna om. Samtidigt ska vi kunna respektera rätten till trosfrid. Vi har alla rätt att tro – eller att låta bli! Och det ska vi respektera. Den straffbestämmelse vi har om trosfrid, är från 1998. Den har tillämpats väldigt sällan. Det är i och för sig bra. Trosfriden och rätten till religionsutövning anses utgöra en del av den samhällsfred som hör till den allmänna ordningen. Skyddsobjektet är alltså inte Gud eller motsvarande institution i andra religioner, utan medborgarens rätt till religiösa övertygelser och känslor samt trosfriden i samhället.

Man kunde också säga att med hänsyn till grundlagen och människorättskonventionerna står skyddet av yttrandefriheten och skyddet av religiösa känslor inte i konflikt med varandra, utan båda bör skyddas.

Slutligen är det också på sin plats att konstatera att terroristdåden i Frankrike inte kan anses ha någon nämnvärd koppling till vårt stadgande om trosfrid!

Låt oss således gå vidare med öppna ögon och öppet sinne. Den manifestation som igår tog plats på Paris gator och torg, gjorde åtminstone mig varm om hjärtat. Aldrig tidigare har vi sett så många av världens ledare gå i armkrok tillsammans och visa att vi inte kommer att låta oss skrämmas och falla till undfallenhet. Glad att också vår statsminister Alexander Stubb var där. Genom att göra det goda kan vi motverka det onda!

 

Raketerna kan ställa till det

imageNär jag kom till Jakobstads torg på nyårsafton ca tjugo minuter före midnatt, var det rätt glest med folk. Men plötsligt började det strömma till människor från höger och vänster, och snart var där en betydlig folkskara.

År efter år har traditionen att välkomna det nya året på torget levt vidare. Nyårsfirarna väntar andäktigt på att det nya årtalet skall tändas på Rådhuset, fastän programmet i sig inte är så märkligt. Varje år har det också varit lika spännande att se ifall ljudåtergivningen fungerar. Så också denna gång. Speciellt då man själv ska hålla tal, är man ju mån om att talet också hörs utöver torget, så att de som på riktigt är intresserade att lyssna, kan höra vad som sägs.

Den här gången inleddes programmet från Rådhuset med två musikstycken, varefter det var dags för mitt tal. Kändes som jag nästan fick äta upp mikrofonen för att vara säker på att ljudet skulle nå längre än till balkongen. Och samtidigt som jag stod där o talade, fick jag noga följa med raketerna som sköts från olika håll på torget. Man vill ju helst inte bli träffad…. Har en gång tidigare, för kanske 5 år sedan upplevt detsamma på samma plats, och tänkte redan då, att det här borde man göra något åt. Men det tycks vara så, att så länge inget allvarligare händer, så låter man arrangemangen vara desamma år efter år. Nu gick det också så, att efter mitt tal, skulle bleckblåsarna ännu framföra en nyårsfanfar. Och då träffades en av gossarna i axeln av en fyrverkeripjäs. Tack och lov hände inget allvarligare, men en påminnelse om att det är riskfyllt att stå på balkongen utan tex plexiglas framför, fick vi igen.

Slutet gott, allting gott för denna nyårsafton. Men det kunde vara bra att man från stadens sida som arrangör och värd för tillställningen, skulle fila lite på konceptet och fundera över hur man kunde öka säkerheten. Traditionen att ta emot det nya året på stadens torg ska vi värna om och låta leva vidare. Gott Nytt År 2015!

 

Gott slut 2014 och Gott Nytt År 2015

Året har varit händelsrikt på alla fronter. I privatlivet har vi i familjen firat två 50-års dagar och en student. På jobbfronten har flertalet av kollegerna bytts ut under året. Själv har jag trivts med uppdraget som justitieminister, och upplever också att många viktiga frågor och lagar nu gått framåt.
Med bloggen har jag genomgående haft tekniska problem. Därför är det sannolikt att jag kommer att börja blogga på ett annat forum inom kort.
Vill här ändå passa på att önska alla ett riktigt Gott Nytt År 2015, då jag äntligen lyckades logga in mig. Ta hand om varandra!

”Den blomstertid…” kan väl ingen ta skada av

I årtionden har elever, lärare och föräldrar stämt upp i ”Den blomsterid nu kommer” på skolavslutningarna runt om i Finland. Det är en tradition, som jag tror att många upplevt väldigt postivt. Ett sätt att uttrycka glädje över den annalkande sommaren och sommarlovat. Vi ska undvika att göra problem av de traditioner vi har här i landet. Knappast kan någon ta skada av att det sjungs ”Den blomstertid” på vårfesten. Däremot är det många som skulle kunna uppleva ett stort tomrum, att något fattas, ifall sången inte mera skulle få ljuda i våra skolor.

Gott Nytt År 2014

Tiden går fort då man har roligt, brukar man säga. Tiden går fort också då man har mycket på gång.

När jag i somras tänkte att jag skulle börja uppdatera min blogg regelbundet, kan jag såhär med facit på hand konstatera att det var en av de saker jag inte uppnådde. Nåja, det var mitt eget mål, och ingen skada är skedd.

Hur som helst, är det ett bevis på att mina dagar kanske har varit för fyllda. För jag hör till dem som tycker om att skriva. Som dessutom brukar hitta nya tankar o resonemang, då jag sätter mig ner o låter pennan jobba.

Så om jag ska våga mig på ett nyårslöfte till mig själv, är det att försöka få veckorna att gå ihop så att det blir lite mer tid över för familjen, för motion och för eftertanke. Man blir ju inte precis heller yngre med åren. Därför borde man ju försöka leva som man lär. Satsa på en egen förebyggande livsstil, så att branden inte behöver släckas, utan kan undvikas.

Många finländare har under året tagit till sig den sanningen. Det visar THL:s senaste statistik, och det är ju oerhört positivt. Vi kan faktiskt alla delta i vårt välfärdstalko, genom att ta lite bättre hand om oss själva och också bry oss lite mer om andra. Och det behöver inte kosta något ! Men resultatet för folkhälsan kommer att synas. För ju bättre vi mår, dess bättre för oss alla och för vårt land. Då blir det också mera över för att ta hand om dem som behöver mera vård och stöd.

Nåja, där får filosofen i mig sluta för det här året. Så ska vi se hur det går nästa år. Jag brukar vara noga med att hålla det jag lovar. Den enda jag kan pruta med är mig själv. Den som lever får se. Gott Nytt År !