Riksdagsledamöternas lön – efterlyses samhällsfördrag!

Diskussionen om en eventuell sänkning av riksdagsledamöternas löner har tagit fart. President Niinistö var först ut på plan med initiativet att sänka sitt eget arvode. Idag har riksdagens talman Erro Heinäluoma uttalat stöd för tanken att också riksdagsledamöternas löner skulle sänkas.

Tanken i sig är ädel, i det ekonomiska läge vi just nu befinner oss i. För att vi skall nå det resultat som eftersträvas, dvs att flere i samhället drar sitt strå till stacken nu för att balansera landets ekonomi, krävs en gemensam insats. Då tänker jag på att också övriga kategorier av högre inkomsttagare i landet borde följa med på lönesänkningståget. Dvs högre tjänstemän inom stat och kommun, men också inom näringslivet.

Varför – jo för att vi inte skall få en  snedvridning, där riksdagsledamots uppdraget i slutändan blir än mindre attraktivt. Riksdagsmännens arbete är krävande och tidsdrygt. Vi behöver riksdagsledamöter från olika håll i landet, representerande olika samhällsgrupper och yrken. Därför är det viktigt att det inte blir så, att uppdraget i framtiden inte känns attraktivt ifall lönenivån börjar släpa efter. Därför borde tex stads – och kommundirektörer, högre tjänstemän inom såväl det kommunala som statliga fältet och också näringslivet följa med.

Då regeringen tillträdde 2011, sänktes minstrarnas löner med 5 %. Idag har vi en situation där kanslicheferna på ministerierna ligger betydligt högre i lön än ministrarna som bär det politiska ansvaret för sitt ministerium. Vi har också en situation där  de politiska statssekreteranas löner närmar sig ministrarnas. Och synnerligen i ögonfallande är ju att statsministerns lön ligger betydligt lägre än de större städernas stadsdirektörslöner. Vem tycker att det är rättvist  och rimligt ?

Så summa summarum. Vi behöver talkoanda nu bland de högre ikomsttagarna. Då är det också rimligt att riksdagen deltar i det talkot!

Annonser

Gott Nytt År 2013 ! Hyvää Uutta vuotta 2013!

Nytt år med nya möjligheter. År 2012 var intensivt på många sätt. Det var ett valår i högsta grad, med val av såväl president i januari som kommunalval i oktober.

Därtill hade vi ju ordförandeval i SFP.Alla dessa val krävde en hel del jobb, och speciellt arbetsdrygt var naturligtvis partiordförandevalet. Men det var också givande att röra sig runt om i Svenskfinland och träffa folk och lyssna till dem.

Nu har vi tack och lov inget val på kommande i år. Jag hoppas också att vi får koncentrera oss på att bygga samhälle och hitta lösningar på de problem vi har.

Jag hoppas också att vi skulle få ett ännu mera konstruktivt och uppbyggande samhällsklimat. Alla får vi bidra med vårt strå till stacken, och visst är det roligare och lättare att leva om attityden runt omkring är mera positiv än negativ.

Rättskänslan och samhörigheten är viktiga element i samhället, vilket också president Niinistö tog fasta på i sitt nyårstal.

Ett leende eller en klapp på axeln kostar inget. Men det kan ge en medmänska mycket. Låt oss satsa på vänlighet och gott bemötande av varandra och en uppbyggande samhällsdebatt. Då mår vi alla bättre!