Diskussionen om en eventuell sänkning av riksdagsledamöternas löner har tagit fart. President Niinistö var först ut på plan med initiativet att sänka sitt eget arvode. Idag har riksdagens talman Erro Heinäluoma uttalat stöd för tanken att också riksdagsledamöternas löner skulle sänkas.
Tanken i sig är ädel, i det ekonomiska läge vi just nu befinner oss i. För att vi skall nå det resultat som eftersträvas, dvs att flere i samhället drar sitt strå till stacken nu för att balansera landets ekonomi, krävs en gemensam insats. Då tänker jag på att också övriga kategorier av högre inkomsttagare i landet borde följa med på lönesänkningståget. Dvs högre tjänstemän inom stat och kommun, men också inom näringslivet.
Varför – jo för att vi inte skall få en snedvridning, där riksdagsledamots uppdraget i slutändan blir än mindre attraktivt. Riksdagsmännens arbete är krävande och tidsdrygt. Vi behöver riksdagsledamöter från olika håll i landet, representerande olika samhällsgrupper och yrken. Därför är det viktigt att det inte blir så, att uppdraget i framtiden inte känns attraktivt ifall lönenivån börjar släpa efter. Därför borde tex stads – och kommundirektörer, högre tjänstemän inom såväl det kommunala som statliga fältet och också näringslivet följa med.
Då regeringen tillträdde 2011, sänktes minstrarnas löner med 5 %. Idag har vi en situation där kanslicheferna på ministerierna ligger betydligt högre i lön än ministrarna som bär det politiska ansvaret för sitt ministerium. Vi har också en situation där de politiska statssekreteranas löner närmar sig ministrarnas. Och synnerligen i ögonfallande är ju att statsministerns lön ligger betydligt lägre än de större städernas stadsdirektörslöner. Vem tycker att det är rättvist och rimligt ?
Så summa summarum. Vi behöver talkoanda nu bland de högre ikomsttagarna. Då är det också rimligt att riksdagen deltar i det talkot!
Anna-Maja Henriksson 