Att komma för sent – till julkyrkan…

Alla har vi våra traditioner. Så länge jag kan minnas har jag gått i julkyrkan på julafton. Som barn var det julbönen i Jakobstads kyrka som gällde. Minns också att det var kl 17, vilket betydde att man fick se Kalle Ankas jul i en halvtimme – o sen promenera (just det – vi hade ingen bil) till kyrkan. Så det betydde att ungefär vid ”Tjuren Ferdinand” var det dags att dra på sig ytterkläderna….

Sedan gick tiden, och med våra egna barn blev det barnens julbön i Pedersöre kyrka kl 15, som varit  gällande. (Då hinner man också hem o se hela Kalle Anka). Så har det varit i många, många år. Och naturligtvis levde vi i den tron att samma klockslag gällde även i år.

Vi tyckte faktiskt att vi för en gångs skull var ute i god tid, startade hemifrån redan vid 14.30. När vi kom till kyrkan noterade vi att det var väldigt många bilar på plats, och det var lite svårt att hitta parkering. Hur som helst, grannfamiljen kom samtidigt med oss och vi gick upp till kyrkan.

Vi stannade till utanför kyrkdörren och lyssnade. Inifrån hördes ” Härlig är jorden” – varpå jag konstaterade ” Den psalmen brukar man sjunga till sist”. …Då insåg vi att vi kommit för sent. … Dröm om vår snopenhet. Vi var alla lika tagna på säng. Och snart öppnades kyrkdörrarna och folk började välla ut. Bland dem en hel del bekanta, som vi ju ändå fick önska God Jul.

Ja, så kan det gå – då inarbetade tider ruckas och man inte haft en tanke på att någon går o ändrar på det som varit kutym i ”årtionden”.  Vad lär vi väl härav – jo ta inget för givet – inte heller kyrktiderna.

Men visst kan man också ändra egna rutiner. Vi valde sen att gå till den sena julkonserten klo 23 på julafton. Också det en fin upplevelse, i en alldeles fullsatt Pedersöre kyrka. God fortsättning på julhelgen till alla.

Annonser

Trevlig självständighet !

Mina tankar går till mina föräldrar denna självständighetskväll. Min far som var ute vid fronten och min mor som var ung sjuksköterske studerande och lotta under kriget. Jag hade så gärna delat denna dag med dem. Men en varm tanke räcker långt. Kanske de blickar ner från något moln på guds himmel. De och alla de andra som kämpade och stred för oss, och sen byggde upp det land som idag är vårt, är värda all vår högaktning.

Med djup tacksamhet får vi snart bege oss till presidentbalen. Vårt självständiga Finland må firas ikväll i varje hus och hem.