Alla har vi våra traditioner. Så länge jag kan minnas har jag gått i julkyrkan på julafton. Som barn var det julbönen i Jakobstads kyrka som gällde. Minns också att det var kl 17, vilket betydde att man fick se Kalle Ankas jul i en halvtimme – o sen promenera (just det – vi hade ingen bil) till kyrkan. Så det betydde att ungefär vid ”Tjuren Ferdinand” var det dags att dra på sig ytterkläderna….
Sedan gick tiden, och med våra egna barn blev det barnens julbön i Pedersöre kyrka kl 15, som varit gällande. (Då hinner man också hem o se hela Kalle Anka). Så har det varit i många, många år. Och naturligtvis levde vi i den tron att samma klockslag gällde även i år.
Vi tyckte faktiskt att vi för en gångs skull var ute i god tid, startade hemifrån redan vid 14.30. När vi kom till kyrkan noterade vi att det var väldigt många bilar på plats, och det var lite svårt att hitta parkering. Hur som helst, grannfamiljen kom samtidigt med oss och vi gick upp till kyrkan.
Vi stannade till utanför kyrkdörren och lyssnade. Inifrån hördes ” Härlig är jorden” – varpå jag konstaterade ” Den psalmen brukar man sjunga till sist”. …Då insåg vi att vi kommit för sent. … Dröm om vår snopenhet. Vi var alla lika tagna på säng. Och snart öppnades kyrkdörrarna och folk började välla ut. Bland dem en hel del bekanta, som vi ju ändå fick önska God Jul.
Ja, så kan det gå – då inarbetade tider ruckas och man inte haft en tanke på att någon går o ändrar på det som varit kutym i ”årtionden”. Vad lär vi väl härav – jo ta inget för givet – inte heller kyrktiderna.
Men visst kan man också ändra egna rutiner. Vi valde sen att gå till den sena julkonserten klo 23 på julafton. Också det en fin upplevelse, i en alldeles fullsatt Pedersöre kyrka. God fortsättning på julhelgen till alla.
Anna-Maja Henriksson 