En längre tid har vi i vårt goda land lidit brist på läkare, jurister, poliser, vårdare osv med tillräckligt goda kunskaper i svenska. Bland annat i Österbotten skriker vården nu efter såväl läkare som tandläkare som behärskar landets bägge nationalspråk. I huvudstadsregionen får färre än varannan äldre, hemservice på svenska. I våra domstolar är tillgången till tvåspråkiga jurister, inget som man är bortskämd med. Och inom polisen och räddningsväsendet stöter vi ideligen på fall där språkkunskaperna inte räckt till för att trygga individens rätt att inför myndigheterna använda sitt modersmål, finska eller svenska. Och då vet ni vilket språk, som oftast är satt på undantag.
Det är bland annat mot den här bakgrunden, som regeringen nu vill göra en långsiktig språkstrategi för landets bägge nationalspråk, med tillvaratagande av de förslag som den sk. Ahtisaari-gruppen presenterade tidigare i vår.
Därför blir jag minst sagt förbryllad, över min goda kollega undervisningsminister Jukka Gustafssons uttalande idag, gällande de sk. svenska kvoterna vid våra högskolor. Måtte det nu en gång för alla bli klart, att alla med tillräckliga kunskaper i svenska, kan söka in på den svenska kvoten till tex juridiska och medicinska fakulteten vid HU. Det betyder också att många av de studerande som kommer in, faktiskt har finska som modersmål ! Av årets antagna till läkarutbildningen, hela 40 %. Av såväl Hankens som ÅA:s studerande har också 15-18 % finska som modersmål.
Vill vi på riktigt hålla vårt land tvåsspråkigt på sikt, vill vi att vi skall kunna leva upp till grundlagens och språklagens bokstav om lika rättigheter för finsk- och svenksspråkiga, att inför domstol och myndigheter och i vården etc få använda sitt modersmål, – ja då behöver vi också utbildningssystem som stöder detta mål. Därför skulle vi behöva fler svenska nybörjarplatser för såväl läkare, tandläkare som jurister – inte färre.
Anna-Maja Henriksson 