Drygt ett dygn kvar. Sedan byter vi år, igen. Vet inte om det har med åldern att göra, men jag tycker att åren går allt snabbare. Det som hände 2007, känns som igår. Ändå har det nästan gått fyra år. Ja, vad lär man sig. Att man borde uppskatta varje dag man får vara frisk och ha hälsan, som den äldre generationen brukar säga. Men visst är det sant. Det märker man inte minst då man själv eller någon nära drabbas av en allvarligare sjukdom.
Att man borde ta vara på stunden, njuta av livet, se allt det vackra i naturen och komma ihåg att uppmuntra dem man har runt sig. Små gester, en klapp på axeln, ett leende kostar inget, men kan vara nog så värdefullt.
Vad minns jag då av 2010. Ja-a, att mitt äldsta barn blev myndigt och fick körkort. Att den yngre fick mopokort. Att det var en kamp för svenskan, att vi lyckades i Karlebyfrågan. Att Ahtisaari ställde upp för Folktingets styrgrupp för handlingsprogrammet för ett land med två nationalspråk. Att det var mycket snö och en varm sommar. Ja visst minns man ju då man riktigt börjar tänka efter.
Gott slut alla. Njut av det sista dygnet 2010.
Anna-Maja Henriksson 