En gång för alla. Den språkpolitik vi har i Finland är en inrikespolitisk fråga i första hand. Då det gäller våra bägge nationalspråk, passar det sällsynt illa in att diskutera dem med Rysslands premiärminister. Också om läget varit det att Putin fått frågan av en redaktör på presskonferensen, så skulle vår statsminister för sin del då ha konstaterat att denna fråga hör inte till det bord som nu diskuteras. Basta ! Men det gjorde hon inte. Därmed blev också signalen utåt helt fel. Jag fick faktiskt riktigt kalla kårar då jag först läste nyheten. Klart att Putin tycker det vore strålande om skolorna i östra delarna av landet skulle få byta svenska mot ryska. Vem kan tro något annat ?
Igen en gång är det ju så att vi inte skall sätta språken mot varandra. Man kan läsa ryska i skolorna i östra Finland och också annanstans i Finland utan att för den skull ge avkall på det andra nationalspråket.
Min far och hans jämnåriga kämpade inte vid fronten, för att man en dag i vårt land skulle byta ut svenskan i skolan till ryska.
Slutligen. Tack till Paavo Lipponen för inlägget i dagens HBL.
Anna-Maja Henriksson 