2010 går mot sitt slut…

Drygt ett dygn kvar. Sedan byter vi år, igen. Vet inte om det har med åldern att göra, men jag tycker att åren går allt snabbare. Det som hände 2007, känns som igår. Ändå har det nästan gått fyra år. Ja, vad lär man sig. Att man borde uppskatta varje dag man får vara frisk och ha hälsan, som den äldre generationen brukar säga. Men visst är det sant. Det märker man inte minst då man själv eller någon nära drabbas av en allvarligare sjukdom.

Att man borde ta vara på stunden, njuta av livet, se allt det vackra i naturen och komma ihåg att uppmuntra dem man har runt sig. Små gester, en klapp på axeln, ett leende kostar inget, men kan vara nog så värdefullt.

Vad minns jag då av 2010. Ja-a, att mitt äldsta barn blev myndigt och fick körkort. Att den yngre fick mopokort. Att det var en kamp för svenskan, att vi lyckades i Karlebyfrågan. Att Ahtisaari ställde upp för Folktingets styrgrupp för handlingsprogrammet för ett land med två nationalspråk. Att det var mycket snö och en varm sommar.  Ja visst minns man ju då man riktigt börjar tänka efter.

Gott slut alla. Njut av det sista dygnet 2010.

Annonser

Centern ville inte satsa på skolan

Det är oehört beklagligt att minister Virkkunen nu pga centerns motstånd, tvingas kasta timfördelningsrefomen i roskis. Vi hade behövt reformen. Mera gymnastik i skolan, mera valfrihet i de högre klasserna, mera språkundervisning och tidigareläggning. Nu blir det inget av.

Jag är verkligen besviken. Den arbetsgrupp som jobbade under ledning av utbildningsstyrelsens direktör Timo Lankinen, hade gjort ett digert och grundligt arbete.

Nu säger centern att man bl.a inte ville ha drama på läsordningen och att reformen blivit för dyr. Hallo !!! Drama hade kunnat kopplas samman med modersmålet, och knappast kan man fälla en så här stor reform bara genom att skylla på drama. Finansieringen hade Virkkunen ett förslag på men det dög tydligen inte. Ingen annan slutsats kan dras än att centern inte är beredd att satsa på skolan. Det är synd- ja det är rentav bedrövligt.

Nästa regering får så lov att ta tag i frågan igen. Men nog är det trist att det skall gå till så här.

Ryssland och vår språkpolitik

En gång för alla. Den språkpolitik vi har i Finland är en inrikespolitisk fråga i första hand. Då det gäller våra bägge nationalspråk, passar det sällsynt illa in att diskutera dem med Rysslands premiärminister. Också om läget varit det att Putin fått frågan av en redaktör på presskonferensen, så skulle vår statsminister för sin del då ha konstaterat att denna fråga hör inte till det bord som nu diskuteras. Basta ! Men det gjorde hon inte. Därmed blev också signalen utåt helt fel. Jag fick faktiskt riktigt kalla kårar då jag först läste nyheten. Klart att Putin tycker det vore strålande om skolorna i östra delarna av landet skulle få byta svenska mot ryska. Vem kan tro något annat ?

Igen en gång är det ju så att vi inte skall sätta språken mot varandra. Man kan läsa ryska i  skolorna i östra Finland och också annanstans i Finland utan att för den skull ge avkall på det andra nationalspråket.

Min far och hans jämnåriga kämpade inte vid fronten, för att man en dag i vårt land skulle byta ut svenskan i skolan till ryska.

Slutligen. Tack till Paavo Lipponen för inlägget i dagens HBL.