Höstsessionen fick minsann en dramatisk start. Underbart skönt att det vi jobbat för och trott på i Karleby frågan nu burit frukt. Vägen har varit lång och mödosam, och upplösningen oerhört dramatisk.
Jag förstår väl att centerministrarna är besvikna. Men att man låter det gå ut över oss svenskspråkiga och SFP är svagt. Faktum är att de haft tillgång till såväl grundlagsutskottets och JK:s utlåtanden i närmare ett år. De borde ha varit sista spiken i kistan redan då. Man hävdar och vill fortsätta hävda att landskapets vilja borde ha blivit gällande. Men hur var det då med alla de övriga ca 40 utåtandeinstanser som man hörde? Var blev respekten för dem. För faktum var ju att den stora majoriteten, bland dem Karleby stad, fleratlet ministerier, Österbottens TE-central och Handelskammare mfl var för det södra alternativet. Redan dessa utlåtanden borde i begynnelsen av processen ha varit tillräckliga. Argumenten som ingick i grunderna för hela refomen, om att bygga på enhetliga pendlingsområden och sätta företagens och kundernas behov i centrum, ja de argumenten glömde man helt eller blundade medvetet för. Historiska, geografiska, näringspolitiska, kulturella och språkliga skäl talade alla för syd ! Hade minister Kiviniemi i begynnelsen meddelat att enbart landskapens vilja för henne är avgörande- ja då hade hon ju inte behövt begära utlåtanden av alla övriga ca 40 utlåtandegivare.
En anmärkningsvärd omständighet i sig sen är att av Mellesta Österbottens landskapsstyrelses ledamöter röstade 2 mot sina egna politiska lokal- och regionalorganisationers vilja. Dvs KD:s och Samlingspartiets representanter valde den omdemokratiska och själviska vägen att rösta på annat sätt än det egna partiet önskade. Därmed fick man till stånd en knapp majoritet. Dvs utan detta trixande hade också landskapet stött syd.
I Finland har vi ingen författningsdomstol utan hos oss har riksdagens grundlagsutskott den uteslutande rätten och förpliktelsen att tolka grundlagen. Ingen, inte ens en statsminister kan ställa sig över den. Likaså har vi en justitiekansler som övervakar lagligheten i statsrådets beslutsfattande. Dessa bägge laglighetsväktare skall respekteras inte nedvärderas.
Då man förlorat en match är det kanske enkelt att söka syndabocken någon annanstans än i det egna agerandet. Ofta får domaren ta emot en massa skäll. I Karlebyfrågan har såväl grundlagsutskottet som JK fått agera domare. Sällan brukar man ändå kräva att spelreglerna skall ändras, för att nå sitt eget mål. Grundlagen har visat sin styrka nu, och det är inget fel på den. Jag är också glad att såväl minister Kiviniemi som Pekkarinen låtit förstå att de inte vill få till stånd en ändring av svenskans ställning som nationalspråk. Men att demonstrera med att inte tala svenska inför svenskspråkig press – ja det är barnsligt. Och att som statsministern plötsligt inte hitta argument för att lära sig svenska – då man dessutom råkar vara på statsbesök i Sverige och kan ge intervjun på flytande svenska- ja det övergår nog mitt förstånd. Men, men vi får försöka vara förstående och sätta också detta på besvikelsens stora konto.
Någon språkstrid vill vi inte ha. Det är det här landet inte förtjänt av. Därför värmde det mitt hjärta att övriga partiledare, med Jyrki Katainen i spetsen igår gav sitt stöd för svenskan och dagens grundlag.På något sätt känns det som om centern i sin vånda skulle trampa mot Sannfinländarnas jaktmarker, då det gäller skolsvenskan, och det om något är bara att beklaga. Vill man hålla två nationalspråk, ja då krävs det också språkundervisning. Något som såväl riksdagens kulturutskott som grundlagsutskottet i flere repriser konstaterat.
Nu jobbar vi framåt.
Anna-Maja Henriksson 